Har sjukt mycket tankar nu om dagarna.
Om allt, kompisar familjen vad jag sak göra av mitt liv skolan.
Hur man ska bete sig kring saker?
Alla är jobbiga tankar. Inget får mig att må bättre.
Det enda som kan vara riktigt soft är att sitta och snacka med nå random kompisar som inte vet inte bryr sig har ingen bakrund de känner inte mina fiender eller vänner. Behöver inte oroa mig. Men allt finns kvar efter samtalen och smsen. Det lämnar mig inte ifred.
Att ingen fattar är nog tanken som ryter i mitt huvud sliter i mig vill få mig att göra duma och mindre smarta grejer. Jag blir helt ärligt galen! Ingen fattar finner ingen som jag vet att jag kan lita på med alla mina tankar nån som bara kan lyssna sitta där och bara hålla med mig och förstå för en jävla gångs skull. Men ingen gör det, jag känner mig så sjukt hjälplös! Vet inte var jag ska ta vägen, det driver mig till vansinne. Sitter på mitt rum vid datan jävligt ofta, det jag gör är att jag sitter och grinar. Av att bara titta på bilder eller att försöka förklara för ännu en person om hur jag mår och hoppas på att någon ska fatta.
Men ingen gör det, och det får mig bara att må mer och mer dåligt. Jag ser inget ljus i mörkret.
Helt ärligt jag orkar inte länge till. Snart skiter jag i allt! Bara gör det jag vill det jag tycker är kul, VAD FAN KAN NI GÖRA ÅT SAKEN?
Bära mig till skolan? hahha
försök. Få mig att inte dricka ta mig för små saker?
Ni kan inte stoppa mig eller någon annan som verkligen vill.
Man har ALLTID ett val, säg inte emot mig lyssna eller inte lyssna! Fosterhem eller inte fosterhem, vill man inte så äre bara att rymma spränga tro mig det gååår! Har sett det för allt för många gånger hört mycket. Visst har nog inte hört allt men det gå.
Nått får hända snabbt för snart skiter jag i det här.